Inspirerad
Min tioåriga lillebror inspirerar mig och han har sina stunder. Ikväll var en sådan kväll. Uppe i varv som jag var sprang jag runt i huset, sjungandes och skrikandes för full hals, åkandes och snubblandes i hushållet i jakt efter ombyte för ett redigt inlinespass med krikks. Precis när jag var på väg att kasta mig ut genom ytterdörren ropar min lillebror ängsligt; MArri, du måste ha hjälm på dig! När jag med ett skratt avvisade hans generösa förslag bet han ihop. " JAg är rädd om diiig! Allvarligt, jag vill inte att du ska slå huvudet i asfalten!."
Förvånad över hans vackra ord övervägde jag faktiskt för en sekund att ta på mig den där dumma hjälmen han försökte trycka i händerna på mig. Det var ett moment vi hade bror och jag. Sekunden senare begav jag mig iväg, utan hjälm , vårat moment var som bortblåst och allt var som vanligt igen!
- lillebroor, bapapaa