Och det var det sista hon såg

...Sedan blickade hon aldrig tillbaka.

För vad ska man göra när det går för bra,
för att ens orka stanna upp och se vad som är fel?
Att något som är kvar bak i tiden, som borde vara hos en själv.
Att se men ändå blunda är likamed att ljuga för en själv.
Värt att fundera på.
...för hon blickar inte tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0