maerriii

Ja ska man skratta eller ska man gråta? Avgör ni! Två minuter innan tekning stukar jag foten. Ni vet, efter att vi har sprungit in till introt, ställt upp oss inför publiken till nationalsången. Sången avslutas till lagets och publikens applåder. Hela arenans lampor tänds och vi ska dra två sista ryck som tradition. Vid inbromsningen till sista (notera sista) rycket så plötsligt händer det. Jag stukar alltså foten. Linda som rycker bredvid mig: Marri, vad gör du? Jag: jag vet inte (chockad) Jag..trampade..snett.. Ironiskt känns det, då Matte stukat sin på uppvärmningen precis innan..

Roligast är ju att tidningen lyckades knäppa en bild precis då jag trampar snett igen, haha. Imponerande!

Så en tyst minut för alla som stukat fötterna; Matte, Sippan, jag och killen
i CaperioTäby. Han trampade på en boll på uppvärmningen..

Smskonversation mellan pappa och mig:
Jag: hahaha. Han från CaperioTäby var ju klantigare än mig. Jag snubblade iaf inte på en boll på uppvärmningen.
Pappa: Okej att du är spelar med fatpipe. Men måste du då fixa en fatfoot?...
Jag: hahah lågt...