maerriii

Imorgon har jag varit hemma i Boden i exakt två veckor.
Det är oupphörligt samma känsla när bussen glider ut från skellefteå
busstation och destionationen är Boden. En känsla av vemod och
saknad, vill inte lämna det som finns i skellefteå; laget, skolan och lägenheten.
Men ju längre tripperna till Boden håller i sig, desto svårare känns det att lämna
"hemmet" i Boden/Luleå (trots allt född, gått skola, spelat innebandy, jobbat i luleååt).
Jag citerar en kär vän som verkligen känner igen känslan -
"Det känns som om man aldrig flyttat". Och hon är ändå flera 100 mil längre
hemifrån än vad jag är.

Under dessa två veckor har jag hunnit umgås med familjen, spåra med härliga gänget
med allt från filmkvällar till egengjorda skräckfilmer, galna fester, innebandycup, roliga
träningar med herrlaget, shopping, dareday, mysfika, bastuhäng m.m.

2010 ska levas efter ett citat, återigen givet utav samma kära vän, Johanna.
Vi har ju nämligen haft årliga citat de senaste åren.
2008 - life is gooood
2009- låt det bara ske

Hursomhelst satt hon för några timmar sedan, omgiven av oss närmsta,
skrattade högt men visste egentligen inte åt vad.
"Jag försöker ta vara på varenda sekund med er, jag skrattar åt allt"

 -2010 - Ta vara på varenda stund, bokstavligt talat. (Vare sig den är rolig eller inte).




Puss Marris!